Framgångarna – vi bygger tillsammans

I helgen var jag och min familj på bio, närmare bestämt på ”Mästerkatten”. Det som gjorde det lite extra kul var att det var Sigma som bjöd oss på den. I princip hela stora (1:an) filmsalongen var full av barn och vuxna och jag kunde med glädje notera att det var blandat kunder, samarbetspartners… eller konkurrenter om man vill uttrycka sig så. OCH det känns bra hos mig… det blir en lite skönare värld att vistas i när klimatet är lite öppnare och mindre konkurrensorienterat, där en hand kan sträckas ut från någon som egentligen inte behöver göra det. Smart drag kanske någon cynisk person tänker nu, lurad tänker en annan… ja, men gör det då… för mig kändes det bra och jag tror att det är samarbete och samverkan som är ”the shit” i många fall. Så tack till Pär, Johnny och Bert-Ola på Sigmas Sundsvallskontor :)

Igår hade jag ett annat väldigt intressant samtal med Niclas på Softronic. Han hjälpte mig med en affärsmöjlighet. Det hade han inte alls behövt göra, men det gjorde han (hoppas jag) ;) Om det blir något av det får vi se, men det blir ändå en skön känsla som sprids av de handlingar vi gör. Vi kan tänka, tänka, tänka… men det är ändå vårt beteende som syns ;)

Kommer ihåg när vi beställde vår häftapparat för två år sedan. Nu menar jag ingen sketen lite klammerfjuttare utan den riktiga, häftapparaten! Det var en Rapid S50 och Per var som ett barn på julafton innan den kom – Nu kommer den snart :) Och när den väl dök upp blev euforin tydlig…med både bild och musik – De har kommit! Om den revolutionerade vår tillvaro är väl tveksamt att påstå, men den underlättade och effektiviserade vårt arbete, det är klart. Sen har dom ju så mysigt tillsammans vilket Åsa uppmärksammade en sen fredageftermiddag – Familj på promenad.

Idag installerar Niklas vår nya projektor som är anpassad för vår nya IT-infrastruktur. Med hjälp av den kommer vi att kunna göra presentationer och arbeta trådlöst från våra iPads och Laptops. De som har iPhones kan också strömma bild och video trådlöst. Jag tror väl inte att det kommer att revolutionera vår tillvaro men det kommer helt klart att underlätta och effektivisera arbeten i grupp och presentationer där strulet med kablar och inkopplingar och skärmupplösningar är minne blott.

Sen blir det ju inte mindre tråkigt att ha familjedag med film och popcorn på kontoret. Det är ju viktigt att alla våra familjemedlemmar tycker att vårt Frontwalker-kontor i Sundsvall är ett ställe man vill vara på, och om våra små framgångare behöver Smurfar och tilltugg så… ;)

Vi samlade in pengar kring jul och hade en del fikasnack om vad vi skulle skänka dem till. I vårt kuvert hade vi 750 kronor på julafton som jag enligt prickarna på kuvertet skänkte till Plan International. Det går till hungerkatastrofen på Afrikas Horn som fortfarande orsakar många barn enormt stort lidande. Tack till er som bidrog!

På måndag ger jag mig ut på uppdrag efter att ha jobbat inne i tre månader. Det känns lite pirrigt men mest av allt spännande och roligt!

Kommer att sakna er kompisar på kontoret men jag hoppas att det blir fler som äter inneluncher på onsdagarna framöver. Det ska jag absolut försöka göra!  Även om jag ibland sagt till när det blir lite för mycket snack om teknik så har det varit väldigt stimulerande att på dagarna få höra utrop som; ”roligare än så här blir det inte” och ”så här kul har jag inte haft på jobbet på flera år”.  Den känslan tar jag med mig! Är också glad att jag fått hänga med er och lärt mig en massa nya saker så här långt från er:-).

Vill passa på att önska alla en riktigt skön långhelg!!

Projektet jag arbetar med är intensivt nu och jag är en av de största grisarna. Det är ett uttryck vi använder efter att Peter berättade historien om  hönan och grisen som skulle starta restaurang och servera bacon och ägg. Någonstans efter vägen insåg grisen att projektet restaurang betydde mycket mer för henne som skulle skära delar av sin egen kropp än för hönan som ”bara” skulle lägga ägg. Vi har använt det som metafor för engagemang och betydelse. Jag arbetar med ett område som jag engagerat mig i länge. Jag känner många som förknippar det här med mig. Jag känner att det är viktigt att det blir bra.

Som en konsekvens av detta lever jag nu mina dagar mycket på tåg och ibland flyg, såsom just nu. Jag kryssar mellan olika nät och kommunicerar massor via facebook, sms, email, twitter, wordfeud och IRL.

Via facebook håller jag koll på vännerna, sms med familjgrejer, på email har jag lite koll på Frontwalker, föräldrakooperativet Kullerbyttan, på twitter vet jag vad som händer på klimatmötet i Durban och annat världspolitiskt viktigt, wordfeud är nöje och socialt liv.  På något sätt gör detta ändå att jag känner mig rätt närvarande IRL.

Jag trivs med att resa och träffa nya människor och med att det händer mycket. Så får jag bara in familje/väntid, musik och träning, så är grislivet njutbart.

Vi ses på grisfesten på lördag :-)

Det är nästan ett helt liv sedan jag plurrade sist :) Idag hände det igen, och flera gånger, och i ökande styrka. Morgonen gav små signaler om vad som komma skulle när jag plöjde mig fram från bilvårdsanläggningen genom stan till kontoret. Det sipprade vatten genom sömmarna i skorna så att jag blev så där lagom fuktig…

När Johan och jag smet iväg till Meat’n'Meal för en snabblunch hade sju års storm och den stora syndafloden nått Sundsvall! På väg tillbaka landade en fallande kubik snö mellan oss från ett tak trettio meter upp. Kaskaden av snöslask som skvätte upp orsakade både chock och kall väta på ett sätt som gjorde att den fortsatta promenaden genomfördes i full förvirring. Vi korsade sjöar av smältvatten och vadade genom djupa kanaler längs rännstenarna. På kontoret insåg vi båda att vi var dyngsura och att skor och strumpor behövde torkas.

Så i eftermiddag myser jag på i strumplästen och hoppas att det torkar innan jag ska ut igen. Tipset till er övriga är att hålla er med tjänste-sockar så att ni kan byta till torra sköna strumpor efter en blöt lunch ;)

Har landat i verkligheten, jag menar tillvaron igen efter höstens fjärde THE kurs. Den sista av årets totalt sex stycken(!) Vilket känns makalöst fint för en tjej med drömmar som blev till ambitioner som blev till intensivt arbete som blev till önskat resultat.

Det känns fint att summera det som hänt på de här två åren sen vi startat, och då har det ju hänt oändligt mycket bra grejer men nu menar jag etableringen av ”organisationsutveckling”. Vi har konsultat minst tre av oss i skarpa organisationsutvecklingsuppdrag, hos vitt skilda kunder och i ett brett spektra av uppdrag, från förändringsledning, ledarskapsutveckling, organisationsförändring till utbildningar i coaching och coaching av ledningsgrupper till mentorskap och allt möjligt annat. Vi har etablerat vår öppna kursverksamhet i The Human Element, genomfört interna kurser med våra egna konsulter, ledning och sälj och inte minst även genomfört företagsinterna THE kurser hos kundföretag, vilket  hela tiden varit målet! För att inte tala om kursande och kundseminarium i Radical Collaboration.

Om vi håller tummarna riktigt hårt startar vi 2012 med en spännande ledningsgruppsinsats hos en helt ny kund..

Vi har haft ett par riktigt bra år helt enkelt :-)

Ifjol samlade vi på kontoret ihop pengar till välgörande ändamål under devisen ”Hoppa över en onödig julklapp”. Vi fick ihop 630 kronor och köpte fyra paket böcker och pennor hos Unicef. I år kör vi det här igen, och eftersom vi blivit så många fler borde 630 spänn inte vara någon match för oss alls. Enligt reglerna för ”Hoppa över en julklapp” så får inte vinnaren från tidigare vara med utan vi behöver nya utmanare. Så kom med förslag på insatser som våra bidrag kan gå till. Reglerna säger också att det ska vara granskade organisationer med 90-konto så att vi inte blir blåsta på den goda gärningen. Kenneth tipsade ifjol om Insamlingskontroll där detta går att kolla upp.

Annelie var tidigt ute i fredags och tipsade om Plan. De är kända för sina fadderskap men har också annan verksamhet som tar emot bidrag med fokus på barns situation i utsatta samhällen. Det finns en gåvoshop även hos Plan där vi kan bidra till utbildning av barnmorskor, utrustning till skolor osv.

Fler förslag behövs.

Sitter på tåget mellan storstaden och wannabekommunen. Det verkar som att vi håller tiden och då går det alldeles för fort för att allt jag ville ha gjort innan vi anländer skulle vara klart. Nåja, jag accepterar det som det är, och jag tillåter mig att tycka om mig ändå ;) Fick en avbokning imorrn förmiddag, och trots att det är synd att vi inte hinner dra just den rekryteringen framåt så fort vi som skulle vilja så blev jag ändå glad över att få en lucka i kalendern på en och en halv timme. Kanske hinner med något samtal på kontoret eller en oförutsägbar kaffestund i vårt mysiga fikarum?

Den här veckan har varit som de senaste veckorna. Jag som trodde att det skulle lättta efter Sundsvall 42, och sen efter The Human Element, och sen efter… Det kanske är dags att inse att det är ett livstillstånd som inga pucklar i världen kan representera för jag kommer ju aldrig över på andra sidan :) Då är det tur att jag mår så bra mitt i alltihop, trots allt det jag inte hinner med. Förra måndagen hade vi AGeras ungdomsnätverk på besök. De fick höra om vår verksamhet och våra grundvärderingar som ansvarsfullt konsultbolag med gemensamma leveranser i tre nivåer. Som av en händelse fick vi kontakt med en av dem som just nu är inne i en rekryteringsprocess med oss :) I måndags var jag på stadshuset som inbjuden representant för näringslivet i Sundsvall, kallad ”Sundsvalls Vänner”, för att ge feedback på rapporter och målformuleringar om Hållbar Tillväxtstrategi 2021. Den rapport som Sweco tagit fram och som ligger till grund för strategiarbetet var bitvis rätt spännande. Att skolorna i Sundsvall är så förbannat dåliga på att utbilda våra barn var en stor och hemsk överraskning. Eftersom vi under de senaste veckorna fått signaler på att vi i regionen inte tillräckligt bra lyckas med kompetensutveckling i yrkeslivet så behöver vi engagera oss mer i kompetensförsörjningen för att säkerställa att det finns top-of-the-line-kompetens att anställa när vi behöver den. Tjänstesektorn generellt går inte heller bra i Sundsvall och behöver växa för att vi ska kunna ta de kliv som kommunen planerar. Här finns det mycket för oss i näringslivet att ta tag i. Mina stora käpphästar är regional auktoritet och mänskliga beteenden och det saknades det idéer om. Det är lätt att det blir för mycket struktur och att vi glömmer bort alla människor som ska göra något annorlunda för att vi ska nå de utmanande målen! Och jag är helt övertygad om att organisationer vars yttersta beslutsmandat är utom-regionalt beter sig annorlunda än de med lokal ledning och lokalt ägarskap. För oss med styrning från annan ort eller annat land krävs ett starkt regionalt fokus för att mixa verksamhens mål med den regionala utvecklingen.

Under onsdag torsdag har jag varit i Stockholm på kontoret och catchat up med kollegorna där nere :) Jag lyckades hinna lyssna på en föreläsning med Hans Rosling (Gapminder) som var helt fantastisk. Hade dessutom ett lunchmöte med en potentiell kund som var intresserad av våra utbildningar inom ledarskap (The Human Element och Radical Collaboration) och där jag fick tips om en kurs som verkade spännande (Psykiatri för beslutsfattare). Jag och Jenny Dock ritade upp en whiteboard med idéer och planer för marknadsföring av oss i Sundsvall, via olika kanaler som nätverk, föreningar, sponsring, events, web mm. Det här behöver vi jobba med tillsammans och ett roligt exempel är att Micke och Peter går in och hjälper Dataföreningens arkitekturnätverk från med nästa år :) Hade ett samtal med Pär Bergman om det gemensamma säljarbetet mellan orterna som Niklas deltar i. Jag avslutade visiten i söder med ett fikamöte med en gammal kollega och vän som arbetar som säljkonsult med Business Intelligence och prospect and lead generation. Se filmen som beskriver hur populationsdata och den egna CRM-baserade kundinformationen kan giftas ihop för att få högkvalitativa prospects. Vi pratade dessutom om möjligheterna att göra detta i run-time och inte bara genom en förberedande analys och engångs-laddning av CRM-systemet. Något för Niklas att börja skruva i ;)

Nästa vecka är jag, Johan och Niklas i Stockholm måndag och tisdag för att arbeta med koncernstrategi inför det kommande tertialet – T3. Vi ska arbeta med strategi och budget tre gånger per år, och den här gången är fokus på tertial tre som är januari – april, men vi gör prognos för kommande tolv månader dvs. januari – december. Här ska alla delar utvärderas och manglas för att bli till nya mål och budgetunderlag – marknadsföring, försäljning, leverans, rekrytering, kompetensutveckling, intern verksamhetsförbättring, konceptutveckling osv. Spännande att se hur det går och vad vi kommer fram till. Fortsatt expansion av Sundsvall och ett ökat tryck på insatser inom marknadsföring och försäljning står säkert högt upp på vår dagordning. Förutom målet att fira med mer champagne förstås…

Nu kom jag precis hem och ska runda av dagen med lite wordfeud och Flipbook på iPaden. Cuall.

Ps. Kenneth, wall of text is dead and all quiet!

Under veckan som gick så var en stor del av personalstyrkan på kockskola på Villa Marieberg. På schemat stod lagspel i köket där Villa Mariebergs kockar guidade oss fram till en komplett 4-rätters middag. Viljan fanns där, ingredienserna låg färdigpreppade när vi kom och hungern byggdes upp när vi såg menyn. Hungriga och vassa IT-konsulter är bra i många sammanhang och så även i köket. Det hackades, maldes, svettades, koktes och stektes. Utan större missöden så fick vi till slut njuta av det vi själva skapat tillsammans. I det här fallet så blev det inte sämre soppa med många kockar. För utan många samverkande kockar med olika kunskapsnivåer så hade det inte blivit någon soppa. Maten blev underbart god och vinerna passade till som kocken i kockmössan.

Kvällens meny
* Trattkantarellsoppa med löjrom
* Ceviche på röding
* Pepparstek innanlår med rödvinssås & pure på mandelpotatis. jordärtskocka, rostad vitlök samt parmesanost
* Chokladfondant med hallonsorbet

Det denna blogg saknat i bildväg tidigare väger vi upp med detta inlägg.

För er som känner Johan kommer det inte som en överaskning att det är en mycket målmedveten och envis ung man.. snarare vet vi alla att det är ett signum ;-) När han vill något är han beredd att gå ganska långt för att få som han vill, det gäller det mesta, även skor. Vi tillbringade nyligen en helg i New York och då hittade han en sko som dessvärre inte fanns i hans storlek och han ville inte heller skära av hälar och tår för att få plats i den.

Hur mycket jag än lockade med andra skor ville han inte lyssna, det var bara den han ville ha. Så vi vandrade gata upp och gata ner men lämnade Amerika utan dessa fantastiskt eftertraktade skor. Väl hemma fortsatte jakten via webshoppar och telefonsamtal med butiker i Stockholm, utan framgång.

Jag trodde naturligtvis att han givit upp men jag borde ha vetat bättre! I onsdagskväll kom en lycklig ung man hem från Stockholm..

Så här ser de ut:

Givande dag med utbildning av chefer i coachande förhållningssätt… det som är speciellt starkt tycker jag är formen som vi bedriver utbildningen i. En mindre grupp av chefer som parallellt med att de lär sig coacha och handleda varandra inom sin egen organisation även lär sig ge relevant feedback som observatörsteam.
Formen de arbetar i innebär också att vi bygger upp ett reflektivt beteende inom organisationen, där cheferna får fundera tillsammans med sina kollegor över olika dilemman de står inför på olika nivåer och därigenom även arbetar med att bli bättre i grupp.
Jag tror stenhårt på detta då jag är ”troende” vad gäller gruppens förmåga att lösa komplexa problem vs den enskilde individen… vilket vi även såg flera exempel på idag. En av grundstenarna till detta tror jag handlar om perspektiv, att få tillgodogöra sig andras perspektiv på saker – både i sak såväl som i upplevelse och i känsla – ett utbyte som gör oss rikare på alternativa möjligheter helt enkelt.

Då var det dags för den fjärde omgången av The Human Element internt på Frontwalker! Denna gång håller vi till på Smådalarö Gård på Värmdö. Det är fortfarande ett enormt intresse, trots att snart 40 personer redan har gått finns redan intresseanmälningar till nästa kurs!!

Jag och Johan och Niklas ska gå till Bolagsverket på samarbetsmöte. Det är vårt första under namnet Frontwalker så vi får chansen att prata ur våra nya perspektiv. Jag vill att vi ska signalera våra djupare värderingar och ambitioner. Jag tog på mig min kavaj som jag fick på Sundsvall 42 för att den dels är lite stilfull i grått melerat tyg och att den dels signalerar ansvar och hållbarhet. Istället för att köpa mig en ny så återanvänder jag den som jag redan har.

Men Johan tyckte att det är att gå för långt… Va? Verkligen? Är det så?

Här kommer så lite efterlängtade lunchreferat :) Har fortfarande inte haft tillfälle att använda topp- eller bottenbetygen utan de stälen jag varit på har fått 2-4 i betyg.

Bryners: 4. god mat, lagom portion, inget illamående, trevlig service.

Delicerano: 4 (svaga) arkitekter. En god kycklingrätt i mysig miljö, men det som drar ner betyget lite är att det dryper ganska duktigt med fett (precis som det inte gör det på Biteline haha)

Piccolo: 4 arkitekter. Piccolo har kommit på den ultimata maträtten: tacobuffe, vilket i alla svenska hem räknas som frdagsmysmat. Inspirerande bibelord på väggarna också. Det är lite trångt runt själva buffen och miljön är inte jättemysig trots bibelorden, så fyran måste räknas som svag.

Biteline: 3 arkitekter. Även om lunchbuffe-pizzorna inte slår de riktiga meny-pizzorna är de ändå ganska goda och finns ju i obegränsad mängd ?

Burritos.se: 3 arkitekter. Goda rätter men förvillande lika varandra och det var en sås som tog över lite och drog ner betyget en arkitekt

Jops: 3 arkitekter. Här provade jag en pasta bolognese, som visserligen var god men kändes onödigt fet. Det känns lite trångt på Jops också.

Saigon (?): 3 arkitekter, ej stark som utlovad. Inget illamående.

Bakh in: 2 arkitekter. Maträtt: asiatisk buffe. Maten var varm vilket är ett plus, men för att vara buffe känns det lite tunt med ca 2 alternativa rätter. Bra saltat.

Cafe’ Basilika (kyrkan): 2 arkitekter. Åt en tonfisksallad som var ganska tråkig. Tonfisksallader är tråkiga, men inget av de andra alternativen kändes så lockande heller. Ljus och trevlig miljö.

McDonalds: 2 arkitekter. Jag åt 2 vanliga hamburgare och en mjölk. Ganska torrt och tråkigt men inte allför fettigt. När det gäller McDonalds har man 2 alternativ: ”tilltagen, god, fet, salt måltid, som man inte mår bra av de närmsta timmarna” eller ”mer sparsam, tråkig måltid som man mår bra av. Jag valde alltså andra alternativet.

Kebab City: 2 arkitekter.

Songs royal kitchen: god mat men horribelt långsam service. Macke fick inte sin dricka alls, jag fick den då jag nästan ätit klart efter lång väntan på maten. Behöver fler anställda. Betyg svag 2a.

Thaivagnen: ganska gott särskilt om man gillar salt, men illamående under eftermiddagen, dvs 2 arkitekter.

Den första oktober började jag (Marcus Nyberg) och Tomas Högberg på IT-Arkitekterna i Sundsvall där vi nu jobbar som IT-konsulter med inriktning systemutveckling. Vi kommer båda från Capgemini (blåa laget) där vi jobbade i med förvaltning/ETL-utveckling inom Försäkringskassans datawarehouse. Innan det arbetade vi båda som utvecklare på WM-data/Logica där vi fick erfarenhet av det mesta inom .NET och Java-utveckling för kunder som CSN, TeliaSonera, Kyrkans Pensionskassa, SPP, Försäkringskassan mfl.

Vår gemensamma historia är något speciell då vi började känna varandra tidigt i första klass på Vallens skola i Kovland. Åren rann förbi och vi gick samma klass på högstadiet, gymnasiet och sedan också på MittUniversitetet. På universitetet läste vi till magisterexamen i Elektroteknik med inriktning mot datanätverk. Av någon märklig anledning så gjorde vi våra examensarbeten på samma företag TeliaSonera, dock inte inom samma områden då Tomas var på fastnät och jag mobila sidan. Tomas blev på så sätt upptäckt av konsultbolaget Sigma och började jobba där medans jag hamnade på WM-data. Sedan bytte Tomas jobb och då var ju WM-data nära till hands (hehe). Dessa gemensamma ansträngningar har ingalunda varit planerade utan våra levnadsbanor har korsats nästintill magiskt. Den första gång vi gjort ett gemensamt karriärval är nu när vi valde att söka oss till Frontwalker.

Tidigt Frontwalker-samarbete mellan spelare nr 2 & 3

Då jag känner Tomas väldigt bra så tar jag på mig att skriva några rader om honom. Han är just nu inne på ett kortare uppdrag på Försäkringskassan och har inte samma tid att blogga som jag har. Tomas är likt mig född 1978 och bor tillsammans med sin familj i Kovland. På fritiden är det träning som gäller. Löpning, simning, skidåkning och cykling är något av vad Frontwalkers nya triatlet tränar. Han nöjer sig inte heller bara med motionen utan tävlar i IronMan, åker Vasalopp och tar med arbetskollegor på träningsrundor. Sedan gillar han saker som brummar och går fort så som crossar och snöskotrar. På semestern drar han och Erica iväg med husvagnen.

Tomas simmar

Jag själv då, vem är jag? Jag heter alltså Marcus Nyberg och bor i lägenhet i centrala Sundsvall. Det är väldigt smidigt för en morgontrött kille att kunna gå 5 min till jobbet men jag längtar tillbaka till ett hus på landet. Under sommartid så är det havet som är min primära rekreation då jag gillar båtar, segling, vattenskidor, windsurfing, dykning etc. På vintern är det slalom, längdåkning, skoteråkning och exotiska resor som gäller. Timrå IK är laget som gäller då jag går och ser på de flesta matcher. Då jag behöver ta det lite lugnt så ser jag helst på tv-serier då jag följer ett antal eller spelar på ett av mina flipperspel. Jag spelar även Wordfeud och heter där ”marcusnyb” och tar emot alla utmanare. HockeySnack är ett av mina hobbyprojekt som tar en hel del fritid.

Marcus åker vattenskidor

Både Tomas och jag är hängivet intresserade av teknik, datorer och systemutveckling samt har en vilja att bedriva och medverka till framgångsrika projekt. Vi kan och behärskar ett stort antal tekniker och följer med i tekniken och utvecklingens framkant. Just nu är vi väldigt intresserade av app- (android) och Java-utveckling (JEE, JBOSS). Vår ambition är att vara tvåspråkiga, dvs. att kunna ta uppdrag inom både Java och .NET.

Efter en månad på Frontwalker så har vi landat i organisationen och känner oss hemma. Vi har fått väldigt trevliga och kompetenta nya arbetskamrater (och chefer). Att Frontwalker dessutom har kontor i Sundsvalls vackraste hus, Hirschska Huset är en bonus i sig. Att vi nu får jobba med systemutveckling igen efter en period i utkanten av våra intresseområden känns helt underbart. Nu kör vi!

Vi finns även på Facebook (Tomas Marcus) och ser fram emot nya vänner.

BTW: Vi anser att Big Boy har Sundsvalls godaste hamburgare men det är ju ingen överraskning för er som känner oss.

Grattis till IT-Arkitekterna / Frontwalker i Sundsvall! Vi fyller 2 år idag och det innebär tårta såklart :) Vi har mycket att fira för det har varit två fantastiska år. Det är svåt att tänka sig att allt började med en ensam Johan 1 november 2009 som kontorerade i tomma kontorslokaler på Metropol. Han hade pappkartonger som stol och bord och vi hade länge en upp-och-ner-vänd flyttkartong som bord i det spartanska konferensrummet.
Den fungerade verkligen bra, och med en bordsskiva av blädderblock fanns magiska möjligheter till kreativa möten med en penna i var mans hand! Det symboliserar också en sinnebild för vad vi trott på under de två åren, kreativitet, enkelhet och att göra saker på andra sätt. Dessutom med ambitionen att göra saker tillsammans, och att försöka på dela på och sprida kompetens och engagemang. Bloggen på framgångarna.se och twitter-kontot framgangarna blev till experiment på sätt att kommunicera bättre. Vi körde Googles Wave och delade effektivt på dokument och arbetsmaterial. Vi gick all-in i verktyget i ett av våra projekt vilket fick Viktoria att hicka över riskerna med icke-existerande backuper. Men vi börjde också tidigt med våra utvecklingsdagar. Från början kallades de tillsammansdagar, sprunget ur en tanke att göra saker tillsammans, men de ändrade namn för att fokusera på vår utveckling. Tillsammans är inget självändamål utan ett medel för utveckling och förnöjelse. Vi kör fortfarande utvecklingsdagar och de är en av grunderna till våra framgångar. Nästa är nu på fredag och då blir fokus att integrera våra nya arbetskamrater och att låta oss påverkas av de erfarenheter och beteenden som de bär med sig in. Vi är ingen påse med konsultmojänger som säljs över disk till högstbjudande. Vi är ett team som levererar många olika typer av tjänster i olika typer av formationer :) Vi behöver lita på varandra och känna en trygghet att alltid ha stöd och att få styrka från sina kollegor. Därför är våra utvecklingsdagar så viktiga. Det visar sig ju att vi under dom två åren har haft övervägande del leveranser där vi varit  två eller fler.

Snabbt rullade det på och lokalen blev möblerad av Kinnarps med möbler som vi fortfarande har kvar. Jag sitter på en stol och vid ett bord som vi hade i den första lokalen. Under vårkanten 2010 blev det stundom ganska trångt i lokalen och vi jagade lokaler på både dagtid och kvällstid. Spännande att försöka få en uppfattning om hur ett nedsläckt utflyttat kontor kan fungera endast med hjälp av mobiltelefonljus :) Vi hittade vårt tillhåll i just Hirschka Huset och efter en intressant demokratisk process bestämde vi oss för att flytta.

Flaggan vi beställt blev en signal för att något nytt var på väg och otaliga var de idéer på hur den skulle användas vid invigningen av det nya kontoret. Skulle vi ha en procession där flaggan bars från Metropol till Stora torget, eller skulle vi ställa upp nedanför balkongen medan flaggan hissades… Vi var elva när vi i juli 2010 flyttade till Torggatan 8, och flaggan den hissades tidigt på morgonen 1 juli medan möbler och utrustning levererades. De nya lokalerna andades verkligen den känsla vi var ute efter. Mysigt och litet så att det känns ombonat och varmt, men samtidigt rena färger och genomtänkt design som uttrycker professionalitet. Våra affärer präglas av relationer och möten. Något som vårt kontor fungerar väldigt bra till. Under sommaren och hösten fylldes lokalerna av fler duktiga kollegor med ökad tyngd mot IT och utveckling. Vi påbörjade vårt första förvaltningsteam och fortsatte i takt med den första planen. Vi firade ettårsjubileum i november och hade invigning av kontoret med stor baluns. Vi fick besök av Åke som formellt förklarade kontoret för öppnat, och kollegor från Stockholm besökte och föreläste. Det kom dessutom många kunder, kollegor i branschen och grannar i huset.

Hirschka huset är i mina ögon Sundsvalls vackraste  byggnad. I den omröstning som gjordes under hösten vann den tyvärr inte, men det spelar ingen roll för det är stenstans pärla och en kronjuvel i Sundsvalls arkitekturella tiara. Det gäller att förvalta fastigheten väl och ta ansvar för att vi använder den på ett ändamålsenligt sätt. Dels försöker vi få möten lagda på kontoret för att ge alla chansen att uppleva detta vackra hus på insidan också. Dessutom har flera sällskap och organisationer lånat vår balkong för olika typer av aktiviteter, teater, stenstansdagar, flashmobs med mera. Det är viktigt med kunskap om sin historia och sitt kulturarv och vi försöker göra vårt.

Samtidigt fyller bloggen två år och de första inläggen handlade om Johan och ateblering och kontoret, men har utvecklats till många andra ämnen. Under hösten verkar det som att vi alla haft mycket att göra för inläggen blir färre med större mellanrum. Det ska bli spännande att se om vi hittar andra kommunikationsvägar som hjälper oss att sprida kunskap, information och glädje mellan varandra. Vår twitterfeed är ju inte så aktuell och aktiv, och det är nog inte rätt form oss. Då är det viktigare att vi kan använda våra individuella twitterkonton för gemensam kommunikation. Syftet är ju inte monolog från ett samlat nick utan dialog mellan oss alla.

Under det snabba år som gått sedan vår invigning har vi fortsatt vår etablering. Vi är nu ännu fler verksamhetsutvecklare, arkitekter, organisationsutvecklare, projektledare och IT-utvecklare. Vi utbildar och levererar konsulttjänster inom alla nivåer av utveckling; från verktyg och arkitektur, verksamhet och processer till organisation och människor. Med Niklas som säljare har vi dessutom fått proffsig hjälp att föra ut våra budskap och knyta nya kontakter. Vi har hittat ett bra sätt att få in ett ansvar för samhället genom att arbeta med hållbarhetsfrågor och utveckling av individer och beteenden. Ännu har inte alla förstått storheten och möjligheterna till holistisk utveckling, men de som gjort det har sett effekterna och möjligheterna. De kommande åren blir viktiga för vår fortsatta expansion och vår ambition att hjälpa världen – while having fun!

Jag har haft den stora förmånen att delta på Sundsvall 42. Jag har lyssnat på Mark Levengood, Björn Ranelid, Anna-Karin Hatt, Peter Axelsson, Mis Segobo, Sofia Mirijamsdotter och många fler. Jag har träffat intressanta människor i stolen bredvid på föreläsningarna, på lunchen, på banketten och i toakön. Och det är så inspirerande att möta och lyssna på människor. Höra att de brinner för något. Det finns onekligen hopp för mänskligheten!

Jag tar med mig:
”they may forget what you said, but they will never forget how you made them feel” från Gabriella Norbergs föreläsning
Att komma från Datainspektionen och vara jurist det gör att många tänker bromskloss men jag vill vara balansfrämjare. från Lena Carlssons föreläsning
Don’t do anything, just be there = Empati, Göran Sjögrens föreläsning
Det är ingen idé att göra semantikmodellen Sverige, Mathias Ekman
Peter Axelsson tal om multipla sanningar som även citerades av Mark Levengood.
Att leva är att simma från landet jag, till landet du, i havet vi. Björn Ranelid
Det finns människor som stuckit ut huvudet i röven och tittar sig omkring och klagar på att det är mörkt. Mark Levengood
Jag skulle rulla mig i ströbröd om du lämnar mig nuuu, Lars Vegas Trio i en annan version av Winnerbäck sorgelåt om att fundera på hur det skulle vara att bli lämnad…

Också är jag så glad och tacksam för att Cecilia, Johan och Peter tre av dem som gör Sundsvall 42 möjlig! Vad coolt att ha sådana inspirerande kollegor!

Och för att helt trotsa Jante: Fy fasen vad bra gjort Viktoria, att du slet dig från alla dokument och leveranser och möten för att göra något bra för dig själv!!!

Idag strålar vi framgångare ikapp med solen när drömmar om teleoperatörer blir verklighet och plattor studsar in som härlig bonus.
Hoppas ni andra också får en tipptoppfredag!